Bra dag

Börjar dagen med att köra sonen till skolan, dottern är hemma och vårdar sin feber med sin far. Sen iväg till min naturterapeut som hjälpt mig oerhört med att reda ut diverse små hälsoproblem jag haft det senaste året, bla med hjälp av håranalys. Mycket spännande och givande - och dyrt... Eller kanske inte dyrt, för egentligen är ju hjälp med hälsan väldigt prisvärt oavsett vad det kostar, men mycket pengar i alla fall. Sen julshopping, skönt med en bantad julklappslista i år, det blir bara de fyra barnen som får presenter och det känns mycket bra. Efter det myslunch med bästa grannen tillika yogavännen och sedan storhandling innan det var dags att hämta sonen igen.

Nu sitter jag här framför datorn och hör hur mina nyduschade småänglar busar i soffan framför julkalendern och jag ska snart lägga dem. Sedan rullar jag ut min matta, tänder mitt ljus och yogar en stund innan jag kryper upp i soffan med en kopp the. En fin avslutning på en fin dag. Tack.

En fundering

Jag befinner mig mitt i förberedelserna för min yogalärarutbildning på Koh Samui i mars och läser då en massa yogalitteratur, gör pranayama-övningar och gnetar på med min mysore-practice. Det är roligt och känns i det stora hela mycket bra. MEN. Titt som tätt får jag en känsla av att yogan har en tendens att bli lite "uppblåst". Lite pretentiös och allvarlig. Utan större utrymme för glädje, lättsamhet och skratt. Jag märker att jag nästan blir ohälsosamt uppmärksam på mig själv och min egen kropp. Varenda liten skavank ska granskas med lupp och analyseras och jag känner mig en aning trött på det. Vet inte om jag behöver gå in i mig själv så mycket som jag gör just nu men vet heller inte om jag kan göra yogan på något annat sätt.

Jag vill verkligen vara kvar i min asana-träning och har inget emot läsandet alls. Men jag märker att jag drar mig för pranayama-träningen. Jag har egentligen inga problem med den men sista tiden så har jag blivit lite irriterad och rastlös när jag sitter där. Det är som att något säger mig att "Hörru du, ut och lev i stället för att sitta här och vända ut och in på dig själv. Det finns faktiskt mycket annat att ägna sin tid åt som också är bra för dig, glöm inte det..."

Det är samma sak när jag ska skriva om yogan. Jag vill inte ta till för stora ord och göra min yoga till något "heligt", för rent krasst är den ju faktiskt en ganska liten del av mitt liv även om den har en tendens att breda ut sig. Det är som att jag måste säga till den "Håll dig du på din kant och kom inte här och gör dig märkvärdig." Samtidigt vill jag ju att den ska ha en stor plats i mitt liv, men mer som en rutin jag har och inte reflekterar så mycket över, samtidigt som den jobbar på med mitt inre i det tysta. Just nu är den överallt och lägger sig i saker den inte har med att göra. Typ.

Märkligt inlägg det här, ni kan förmodligen ana en viss förvirring och det stämmer fullständigt :-)

Tack för idag.

Upp och ner

Kan Jang, nässköljning och superdrink med Mighty Greens, gurkmeja och linfrön. Nu jädrar ska förkylningen ur kroppen. Basta! Den segar sig kvar och igår fick vi hämta dottern från dagis med 40 graders feber. Efter att ha legat bredvid henne i sängen hela eftermiddagen känner jag idag att min egen förkylning fått ny kraft. Men inte länge till om jag får bestämma, och det får jag faktiskt för det är min kropp!

Nåja, små i-landsbekymmer får man väl kalla förkylningar. När det gäller yogan så är den lite av varannan-dags-karaktär just nu men det räcker. Jag har börjat leka med handstående de senaste dagarna och kan nu faktiskt komma upp i balans en liten stund innan jag börjar svanka för mycket och dunkar i väggen. Men det är roligt att vara kravlös nybörjare i yogan igen. Då känns det inte så djuplodande och pretentiöst utan mer lek med kroppen enbart för att det är skoj och det behöver jag!

Ha en skön dag i kylan!

Ordningen återställd

I fredags var jag tillbaka i min practice och körde igenom serien fram tom Navasana. Det kändes bra även om jag blev ganska darrig i armarna efter ett tag. I lördags var det fullt upp med sociala aktiviteter så då blev det inget alls men igår var det dags för skön söndagsyoga med grannarna igen. Det var några veckor sedan som vi yogade tillsammans alla tre och man märker direkt vilken skillnad det blir när man är tre som andas tillsammans istället för två. För att inte tala om när man är ensam. Energinivån blir så mycket högre och igår fick jag en känsla av att jag surfade på mina vänners andetag när jag hoppade fram i de sittande rörelserna. Låter verkligen flummigt, men jag fick den bilden i huvudet och det kändes bra.

Nu är det måndag och vi har ungefär 17 härliga grader inomhus så det blir att dra igång värmefläkten en stund innan det är dags att kliva upp på mattan igen!

Yoga joy

Igår blev det yogapremiär efter senaste veckans förkylningsuppehåll. Det blev alla solhälsningar, de stående tom Parsvottanasana och sedan höftöppnarsekvens, sittande nedvarvning och vila. Skönt var det, jag kände mig stark, men inte så uthållig. Blev trött fort.

Idag har jag haft lattjo-lajban-yoga. Blev inspirerad att prova handstående av det här klippet från Yoga Journal. Roligt att börja känna på lite nya rörelser ibland. Kom upp mot väggen och stod en stund, kändes bra och förvånansvärt stadigt, även om jag som sagt är lite harig när det gäller upp-och-ner-vända positioner.

Ikväll har jag mina nybörjare igen, veckorna går så fort så jag hinner knappt med nu känner jag. Nästa vecka har jag de sista klasserna innan jul och då är även den här terminen till ända. Min 6:e termin som yogalärare och den här hösten med 65 engagerade elever i veckan. Det känns stort.

Ingen yoga synes än...

Jag har fortfarande ont i halsen och vågar därför inte träna som vanligt. Märker att jag har ett motstånd att ställa mig på mattan när jag innan vet att jag inte får köra min vanliga practice. Har på senaste tiden haft svårt att yoga utan den där värmen och svettningen som infinner sig under mina Ashtanga-pass. Det kanske har med kylan utomhus att göra. Huset blir kylslaget och det är svårt att få en givande yogastund när man småhuttrar. Då har jag egentligen bara lust att lägga mig under filten i soffan framför TV:n eller med en god bok.

Nu har jag dock installerat ett extra element i shalan så jag ska ta en ny förhandling med mig själv i ämnet under morgondagen. Tills dess kryper jag ner under duntäcket och avvaktar ett tag till...

Vackra vinterlördag

Kallt, soligt och gnistrande vitt utanför fönstret. Att bo på landet så här års har sina sidor med strömavbrott, skottning och dragiga golv, men det uppvägs mer än väl av dessa fantastiskt vackra dagar. Det är så tyst och fridfullt och ljust och... rent! Annars dominerar leran så här års på landet, november och december känns som månaderna då tvättmaskinen går dygnet runt. Men nu ser både skor och overaller som nya ut varje dag trots intensivt lekande på dagis och i skolan.

För övrigt känns det som att förkylningen har börjat ge med sig. Idag känner jag mig pigg och stark (om än väldigt stel) även om jag hostar och fräser en del fortfarande. Jag får se hur det blir med söndagsyogan tillsammans med grannarna i morgon. Jag kanske kan vara med om jag tar det lugnt och försiktigt.

Igår kväll läste jag lite mer ur Yoga Sutras och fastnade för sutra 33 Samadhi pada. Den handlar om hur vi bör bemöta människor vi stöter på baserat på en indelning i fyra kategorier: The happy, the unhappy, the virtous and the wicked. Att kunna bemöta en lycklig person med glädje, inte avund. En olycklig människa med medmänsklighet och empati. Att kunna vara öppen och ödmjuk för att ta lärdom av en person med djup insikt. Och en elak person gör vi bäst i att ta avstånd från och ignorera. Allt detta för att behålla vårt eget lugn och jämvikt.

I tolkningen av Swami Satchidananda beskrivs dessa fyra kategorier och en förklaring till varför vi bör bemöta olika personligheter på detta vis. Det är lätt att bli avundsjuk på en lycklig person, men det förmörkar bara vårt eget sinne. Om vi istället kan bli inspirerade och bemöta denna person med glädje sprids lyckan även till oss själva. Och att försöka råda eller förändra en elak person slår oftast bara tillbaka på oss själva. Dessa människor måste lära sig av egen erfarenhet och för att inte förmörka vår egen tillvaro gör vi bäst i att hålla oss ifrån dessa individer.

Tänkvärt.

Oteknisk

Jag lever i bloggvärldens stenålder. Jag har ingen aning om hur man skapar en egen design, vad RSS-flöden är eller hur man för den delen ändrar teckenstorlek på texten i sina inlägg. Därför är jag hänvisad till de allra enklaste lösningarna med fördefinierade mallar och igår hittade jag den här som känns mycket skönare än den gamla tråkiga gröna som jag dragits med ett tag nu. Härligt!

Förkylt

De senaste dagarna har jag mest snorat och snörvlat. Kallt är det också. -26 grader i går morse, idag "bara" -14 och inne runt 17 grader. Men med dunväst, toppluva, halsduk och fårskinnstofflor går det finfint att hålla värmen och på kvällen när vi eldar får jag skala av lager efter lager vartefter temperaturen stiger upp mot en toppnotering runt 20-gradersstrecket.

Yogan har fått vila de här dagarna, jag har sovit mycket och läst mina läxor istället. Har just läst ut "Science of breath" av Swami Rama m fl. Intressant och tänkvärd, andningen är ju inget man dagligdags ägnar speciellt mycket uppmärksamhet, och ännu mindre om man inte ägnar sig åt yoga. Parallellt läser jag "Yoga Sutras" (Sri Swami Satchidanandas tolkning), några sutror varje kväll och försöker få dem att landa i min egen sanning. Det känns som ett bra sätt att läsa boken på. Att inte sträckläsa utan låta den vara med lite varje dag. Jag tror att den "sätter sig" bättre då.

Nu har jag sköljt näsan med netikannan och ska iväg och ha min nybörjargrupp vilket känns bra, energin man får överstiger energin jag ger med råge. Trots förkylning.

Blogg-periodare

Ja se nu var det ju ett halvår sen, drygt, som jag skrev något sist så visst verkar jag vara en blogg-periodare. Men det är så jag är, ibland är det mycket som vill ut, ibland inget alls. Nu känner jag ett behov av att börja dokumentera min yoga igen och anledningen till det är att jag ska på utbildning i mars. Jag ska åka till Paul Dallaghan som driver Yoga Thailand på Koh Samui och gå en 200+ timmars Yoga Alliance godkänd Teacher Training.

Utbildningen har faktiskt redan börjat med diverse olika hemuppgifter vilket känns väldigt roligt. Vi har Ashtanga yogans första serie som asana-bas och förväntas arbeta upp vår practice till 4-5 dagar i veckan innan vi träffas i mars. Den delen går över förväntan bra. De senaste veckorna har jag kört 5 dagar i veckan, varav tre gånger har varit hela serien och de övriga två allt utom den sittande delen alt delar av den. Jag trodde inte min axel skulle hålla för det eftersom den har trasslat till och från de senaste sex månaderna, men den verkar hålla (peppar, peppar...)

Utöver att arbeta upp vår egen practice ska vi ta klasser inom andra yogaformer, läsa en hel del böcker, göra pranayama-övningar och skriva dagbok. Det är verkligen en möjlighet att få fördjupa sig i yogan under en längre period, något som man ju gärna vill men som i vardagen tenderar att få för låg prioritet. Nu är det förutsättning för att kunna genomföra kursen och då får yogan mycket högre prioritet, inte bara hos mig utan i hela familjen :-)

Den senaste tiden har min practice sett ut så här

Fredag 19/11: Hela första serien

Lördag 20/11: Ingen träning

Söndag 21/11: Hela första serien

Måndag 22/11: Hela första serien

Tisdag 23/11: Solhälsn, stående, nedvarvning

Onsdag 24/11: Hela första serien

Torsdag 25/11: Några yinyogapositioner på kvällen

Fredag 26/11: Solhälsn, stående, nedvarvning

Lördag 27/11: Ingen träning

Söndag 28/11: Hela första serien

Måndag 29/11: Solhälsn, stående, nedvarvning

Tisdag 30/11: Solhälsn, höftöppnare, savasana

Jag ser fram emot en mycket intressant vinter och vår. Namaste.

Ashtanga vinyasa

Yogan blir mer än dubbelt så bra om den delas. Förslagsvis med en god vän. Har du ingen god vän som tränar yoga så är mitt förslag att du helt enkelt lär upp ett lämpligt prospect så har du försäkrat dig om trevligt träningssällskap i framtiden :-) Så gjorde jag i alla fall. Mina två grannar är bästa knepet att ta till när motivationen tryter. Allt går mycket lättare med dubbel andning och dubbel värme. Tack kära P, vi ses snart igen.

Vi körde i alla fall igenom nästa hela första serien igår kväll i en varm, lätt regnfuktig glasveranda när barnen lagt sig. Idag har jag belönats med en träningsvärk from hell, så nu är det dags att skutta upp på mattan igen och ta bort den värsta stelheten. Än funkar utmaningen med Yoga Varje Dag I Fyra Veckor, det har snart gått halva tiden och det känns fortfarande superbra.

Tack för idag och god natt.

Fortfarande yoga varje dag...

...även om måndagens yoga inte blev så där väldigt strukturerad. Jag var av och på mattan flera gånger och kunde inte koncentrera mig. Senare såg jag att det var fullmåne. Vet inte om jag påverkades av den eller om det var något annat. Något helgjutet pass var det i alla fall inte tal om.

Igår hade vi en underbar dag med sol och bad med barnen på dagen och grill i solnedgången på altanen med goda vänner på kvällen. När alla gått hem och disken var färdig ställde jag mig på mattan och gjorde mina solhälsningar, sex stående och lite nedvarvning. Kändes som ett skönt avslut på en fantastisk dag.

Idag känner jag mig stark och pigg, så jag kör nog igenom hela serien. Det var ju ett tag sedan!

Yogan fortsätter

I fredags fick jag en lång, skön yogastund med solhälsningar, alla stående och sittande t o m Navasana. Fokus på nedvarvningen med många, långa andetag i varje rörelse. Skön meditation i Padmasana. Det är annars min verkliga utmaning - att släppa tankar och bara andas. Det låter så lätt, så lätt för den som inte prövat, men uhh vad det är svårt att inte låta tankarna störa. Monkeymind indeed...

Igår bara några mjuka yin-rörelser innan läggning och idag likaså. Skönt och lagom utmanande då jag lätt tappar energinivån dagen/ dagarna efter ett mer fysiskt pass. Kroppen känns matt, men jag hoppas att det kommer ändras vartefter dagarna går och yogan blir mer regelbunden.

Nu väntar sängen, god natt!

Dag tre

Igår städade jag mig fram och tillbaka genom huset hela dagen. Möblerade om barnens rum, rensade ut både urvuxna kläder och leksaker, dammsög och dammade så det stod härliga till. Och detta med en magnifik träningsvärk orsakad av träningen i tisdags kväll :-)

Belöningen kom på kvällen i form av grillning med resten av "storfamiljen" på vår härliga altan. Yogan blev ett lugnt kvällspass helt lett av andningen. Solhälsningarna tog säkert tre gånger så lång tid som vanligt då jag bara fokuserade på att andas djupa, långa andetag ända ner i bäckenet. Skönt var det och nu ska jag upp på mattan igen för dagens pass. Det känns bra.

Yogautmaning

Tack Nina för inbjudan till FB-evenemanget "Yoga varje dag i fyra veckor". Precis vad jag behöver just nu - en mild puff i bakändan för att få lite struktur i semestertillvaron igen. Jag såg inbjudan sent i går kväll och rullade raskt ut mattan för 30 minuters solhälsningar, några stående och lite höftöppnare. Sov som en stock efter det.

Ikväll skönt ashtanga-pass med grannen i vår underbara glasveranda med solnedgången i fonden. Hela serien minus vissa vinyasa, har helt enkelt låtit yogan bli för sporadiskt så jag orkade inte riktigt. Nöjd med att jag nu kan lyssna på kroppen och inte känna mig frustrerad över att jag inte är där jag var för några veckor sedan. All yoga är bra yoga om man bara låter den vara det den är för dagen. Låter lättare än det är.

Nu ska jag pussa på mina ljuvliga, sovande, småsvettiga änglar en trappa upp och sedan själv krypa till kojs. Ser redan fram emot att kliva upp på mattan i morgon. Det får nog bli ett mjukpass direkt i morgon bitti för att mota träningsvärken så gott det går :-) Tack och god natt.

Tankar om helgen

Helgen som gick var härlig på många sätt och inte minst p g a kursen med Alexander Medin på Atmajyoti. Det har varit bra klasser med fokus på våra livsviktiga, men ibland bortglömda, andetag. Att bara fokusera på något så basalt som att andas och att göra det medvetet är väldigt välgörande för själen. Det är ungefär som att sitta och titta in i en brasa, gräva i jorden eller stå och titta upp på stjärnorna. Det är något som talar till det ursprungliga i en, det finns ett igenkännande som kommer långt inifrån och som väcker en glädje och ett lugn. Jag kan inte förklara det på något annat sätt, det låter kanske lite flummigt men det är så jag upplever det.

Vi har även fått testa Acroyoga eller Paryoga, något som jag aldrig gjort tidigare och ärligt talat inte trott att jag skulle klara av, men det var otroligt härligt och inte alls svårt! Så fort jag kom hem så kastade jag mig ner på golvet med barnen som nog tyckte att det var lika roligt som jag. Jag har dessutom fått träffa många härliga yogis och yoginis, att yoga och andas tillsammans i en såpass stor grupp känns häftigt när man som jag är van att yoga mer eller mindre ensam större delen av tiden.

Men det bästa med den här kursen har nog ändå varit känslan av att Alexander är det som han förmedlar. Jag upplever honom som en mycket ärlig, ödmjuk och förnöjd person som inte har behov av att slå sig på bröstet eller bevisa något för sin omgivning. Han sprider en atmosfär som jag trivs att vara i och det har känts mycket behagligt. Tack.

Ett livstecken :-)

Hoppsan, det var visst nästan två veckor sedan jag skrev sist! Yogan har yogat på, det har känts bra och ganska enkelt men inget märkvärdigt egentligen. Förmodligen så som det ska vara.

Ikväll har jag haft mina egna grupper, först ledd klass för nybörjare och lite mer vana elever och sedan ledd klass för min mysore-grupp. De brukar köra själva, men ungefär var fjärde/ femte gång så leder jag. Det var inte så många där, men det blev bra andning och flyt. Alla rörelser fram till Navasana och hela nedvarvningen. Kändes skönt när jag satt i bilen hem, det är som att jag också får yogaenergi av att vara mitt i deras practice. Lyxigt.

Det som också är väldigt roligt är att min fina man har börjat bli lite mer regelbunden i sin träning och är så pass hemma med solhälsningar och stående att vi kan köra lite tillsammans. Såå härligt! Det är skönt att träna själv, men det känns många gånger bättre att vara två. Sen vet jag att han verkligen behöver yogan och det gör mig extra glad.

Nu går jag och lägger mig - god natt!

Kvällning

Huset är lugnt. Båda barnen har (nästan) somnat, maken sitter vid datorn och kakelugnen är varm efter dagens brasa. Dags att rulla ut mattan en stund, lite yoga efter dagens snöskottande kan nog kännas skönt. Santosha.

Ny inspiration

I måndags var det sedvanlig shala-träning. Jag fick aldrig något riktigt flyt så passet utvecklade sig till att bli lite mer teknikträning än yoga, men det var skönt och ibland tycker jag att man behöver det. Gneta lite mer på ett moment, i det här fallet genomhopp. Med ett halt golv och händerna längst fram på mattkanten så går det galant :-) Men annars så tenderar jag att fastna lite med vänster knä mot vänster arm. Så har det varit länge nu och jag blir prövad i mitt tålamod till och från... Efter måndagsträningen så känner jag i alla fall att det inte är så långt borta och att en hel del faktiskt sitter i huvudet - känns det igen månne?!?

Om två veckor är det WS med Alexander Medin och det ser jag verkligen fram emot. Jag har yogat för honom en gång tidigare så jag har väldigt höga förväntningar på den här helgen och är ganska säker på att få dem både infriade och överträffade. Det är härligt att fylla på med inspiration och nya infallsvinklar, både för sin egen träning men kanske mest för att få en nytändning i lärarrollen. Det var ett tag sen jag var i väg på något liknande så det känns väldigt välkommet nu.

Yogaveckan i övrigt bjöd på nybörjar- och mysore-klasser i går kväll, men ingen egen träning. När jag publicerat det här inlägget ska jag lägga lite mer ved i brasan och sen rulla ut min matta. Och i morgon har jag två klasser på gymmet. Jag gillar mitt liv. Mycket.

Yoga och hästar

Decennie-premiär för shalaträningen i måndags kväll med sköna korrigeringar och fördjupningar. Jag tror att jul-ledigheten har gjort min kropp gott. Jag har en tendens att ta i lite för mycket och då förorsaka min stackars lekamen en del små blessyrer, men nu har de läkt ut och kroppen känns hel och förvånansvärt mjuk! Min teori runt detta är att i och med att jag gärna faller in i mycket "power" när jag yogar så blir musklerna mer starka än mjuka. När jag då vilar så försvinner styrkan till viss del så att mjukheten får större utrymme. Typ. Helt ovetenskapligt och förmodligen inte alls sant, men det är i alla fall så det känns.

Jag gjorde serien fram till Baddha Konasana och det gick lättare än väntat. Jag märker till min förvåning att jag har huvudet i mattan i Prasarita C och känner att jag blir korrigerad djupare i den än tidigare. Kurmasana och Supta Kurmasana kändes också väldigt... hmm.... behagliga! (Ett ord jag tidigare inte trodde jag skulle använda om dessa asanas) Jag känner att jag inte är lika stängd i bröstet och att jag mycket lättare kan vila huvudet i golvet, även om det är bit kvar tills hakan nuddar mattan. Jag binder inte i Supta, men jag nuddar i alla fall fingertopparna nu, det gjorde jag inte i höstas.

Jag har ju ridit mycket under många år och det jag upplevde på mattan i måndags har jag upplevt många gånger i augusti när hästen tas hem från betet. Ganska bukig, lätt muskelfattig och hopplöst oryktad... Men ändå arbetsvillig, mjuk och klarar helt plötsligt svåra saker som vi tragglade innan sommaren utan större resultat. Och när några veckor gått, buken är borttränad och pälsen ryktad så är pållen plötsligt betydligt bättre än innan betet. Jag har alltid tyckt att det är lite magiskt, men så märker jag att det kanske även gäller mig själv! Så nu ser jag med spänning fram emot första veckan efter semestern... :-)

Tack och god natt!

Underbara vardag

Vad viktigt det är att man har en vardag som man trivs med. Jag tycker det märks extra tydligt när ledigheten blivit lite väl lång och overksam. Det föds liksom en längtan efter fasta tider och efter att få saker gjorda. Nu när vardagen är här så känns det som vanligt lite tungt när klockan ringer, men när barnen är lämnade och arbetsdagen tar vid så känner jag mig energisk och glad. Det känns roligt att sätta tänderna i lite riktigt arbete och det känns också skönt när det blir fredagkväll och man kan se tillbaka på en bra vecka och glädjas åt fritid med familjen. Jag har levt ganska långa perioder utan en egentlig vardagsrutin, lyxigt kan många runt omkring mig tycka, men faktum är att jag trivs mycket bättre nu.

I onsdags kväll var det även hemma-yoga-premiär för i år. Solhälsningar, alla stående och fokus på en lång nedvarvningssekvens. Hamnade i den där sköna mitt-emellan-sömn-och-vakenhet-dvalan i Savasana och låg länge. Stramt och tungt var det emellanåt, men det är ju inte så konstigt och det känns skönt att veta att jag snart är tillbaka där jag var före jul. För när rutinerna kommer tillbaka går det fort att komma tillbaka i yogakroppen också. Namaste.

2010 har börjat....

...och det känns som om det här blir ett riktigt bra år. Positiv energi far genom rummen och många planer inför framtiden smids framför rörspisen om kvällarna. Sen nyårsafton har vi inte varit hemifrån mer än nödvändigt eftersom barnen varit förkylda. Så vi har skrotat runt i pyjamas mest hela dagen, barnen har sett på Bolibompa nästan hela tiden (rakt emot våra vanliga principer) och matlagning har vi bara hunnit med en gång om dagen. Svårt att få in två lagade mål när frukost intas vid halv-elva-snåret och läggdags infaller vid sju på kvällen för de små!

Jag känner att det här blir året då linjerna dras för hur vår tillvaro ska se ut mer permanent. Kanske delar av året utomlands och mer tid att utveckla yoga-verksamheten. Från det att barnen föddes fram till nu har mer eller mindre kännts lite som ett undantagstillstånd där de vuxnas visioner och drömmar legat på is till förmån för enkelt men också mycket lyxigt hemma-familje-mys. Men jag tror att det är nya tider på gång nu... Me like!

Grannyoga

I söndags körde vi mix Bikram/Ashtanga i värmen från grannens gigantiska täljstenskamin - jädrar vad varmt det var :-) Men vi behövde det, superskönt för nedfrusna vinterkroppar att få tina upp både in- och utifrån samtidigt. Skönt flyt för oss alla tre tror jag. En sak jag kom att tänka på som nästan gjorde mig lite tårögd är att nu yogar vi tillsammans som en liten grupp och jag kan koppla av och göra min egen practice med stöd av deras andning. Fantastiskt. Två och ett halvt år har vi hållit på och nu är vi här. Jag är tacksam. Och nöjd. Santosha.

Helgerna bara fortsätter och fortsätter...

Det var väldigt vad svårt det är att komma ur den här seg-lunken som tagit tag i mitt liv den senaste tiden. Jag behöver vara mycket mer disciplinerad för att känna mig nöjd med mina dagar och yogan hjälper mig med det. Men den har som sagt varit gaaaanska oregelbunden på sistone :) Men å andra sidan är det skönt att bara sjunka in i familjen och njuta av att vi kan vara lediga, tillsammans och friska. Det är värt allt. I morgon är det söndag och då är det yogakväll med grannarna och på måndag tänkte jag försöka åka till shalan för första gången på närmare en månad. Det ska bli skönt, men förmodligen ganska jobbigt - och stelt...!