Ditt och datt

Terminspremiär för två av mina grupper i går kväll. Åtta elever i den ledda klassen och tolv i Mysore-gruppen. Bra statistik med tanke på väglaget, det värmer. Själv var jag hos en osteopat igår och blev lite justerad i skulder- och axelpartiet. Det känns skönt efteråt även om jag knakar mer än vanligt i bröstkorg och nacken. Han fick förmodligen bort lite låsningar. Nu har jag yogauppehåll några dagar för att inte störa effekten av behandlingen.

Jag och en av mina fina grannar körde igång söndagsyogan igen i söndags, första gången på det nya året. Det kändes skönt att få lite sällskap på mattan även om det var en aning tungt eftersom vi tidigare på dagen varit och fikat hos nämnda granne... Nåja, det var det verkligen värt!

Jag börjar bli något stressad över mina läsuppgifter som går långsammare än jag tänkt mig. Speciellt "Autobiography of a yogi" har en tendens att bli liggande på sängbordet... Men jag vet hur jag är, jobbar bäst under press så snart kommer det gå med en farlig fart! Det är något att jobba vidare på - att kunna sprida ut sina arbetsuppgifter under en längre tid för att slippa jobba dag och natt den sista tiden...

Därmed lämnar jag datorn och går raka spåret upp till mina böcker. Basta!

Gott Nytt År

Det känns alltid lite märkligt när ett nytt år gör entré, det kommer liksom så plötsligt! Vi hade en skön nyårsafton även om tolvslaget bjöd på både spöregn och plusgrader. Det var en aning oväntat med tanke på att vi inte varit i närheten av nollan på snart två månader!

Den här veckan har jag kommit igång med yogan ordentligt igen efter min otroligt segdragna förkylning. Jag premiäryogade på julafton och har sedan stått på mattan både måndag, onsdag och torsdag den här veckan. I torsdags hade jag ett genombrott i Kurmasana. Jag kunde för första gången sträcka helt på benen och lyfta hälarna från golvet. Jag har nog egentligen kunnat det tidigare men har inte vågat pressa benen mot axlarna tillräckligt för att kunna sträcka ut helt. Otroligt skönt för ryggen, jag kände hur jag verkligen förlängde hela vägen från svanskotan upp till nacken.

När jag tittar tillbaka några år i tiden så kommer jag ihåg att just Kurmasana (och Supta Kurmasana med för den delen) var asanas som jag kände att jag aldrig skulle kunna göra men framför allt inte ville göra. Det kändes som att "det där kan ju inte vara nyttigt, det ser bara motbjudande ut". Och nu känns det som den naturligaste sak i världen att vilja kunna lägga benen bakom huvudet. Vill inte alla det? Det är nu jag inser att jag blivit en yoganörd på riktigt, och som planen ser ut för 2011 så lär det inte bli bättre på den fronten!

Nu ska jag krypa ner i sängen igen och krama på min man och mina barn. Ett utmärkt sätt att starta det nya året.