Ny inspiration

I måndags var det sedvanlig shala-träning. Jag fick aldrig något riktigt flyt så passet utvecklade sig till att bli lite mer teknikträning än yoga, men det var skönt och ibland tycker jag att man behöver det. Gneta lite mer på ett moment, i det här fallet genomhopp. Med ett halt golv och händerna längst fram på mattkanten så går det galant :-) Men annars så tenderar jag att fastna lite med vänster knä mot vänster arm. Så har det varit länge nu och jag blir prövad i mitt tålamod till och från... Efter måndagsträningen så känner jag i alla fall att det inte är så långt borta och att en hel del faktiskt sitter i huvudet - känns det igen månne?!?

Om två veckor är det WS med Alexander Medin och det ser jag verkligen fram emot. Jag har yogat för honom en gång tidigare så jag har väldigt höga förväntningar på den här helgen och är ganska säker på att få dem både infriade och överträffade. Det är härligt att fylla på med inspiration och nya infallsvinklar, både för sin egen träning men kanske mest för att få en nytändning i lärarrollen. Det var ett tag sen jag var i väg på något liknande så det känns väldigt välkommet nu.

Yogaveckan i övrigt bjöd på nybörjar- och mysore-klasser i går kväll, men ingen egen träning. När jag publicerat det här inlägget ska jag lägga lite mer ved i brasan och sen rulla ut min matta. Och i morgon har jag två klasser på gymmet. Jag gillar mitt liv. Mycket.

Yoga och hästar

Decennie-premiär för shalaträningen i måndags kväll med sköna korrigeringar och fördjupningar. Jag tror att jul-ledigheten har gjort min kropp gott. Jag har en tendens att ta i lite för mycket och då förorsaka min stackars lekamen en del små blessyrer, men nu har de läkt ut och kroppen känns hel och förvånansvärt mjuk! Min teori runt detta är att i och med att jag gärna faller in i mycket "power" när jag yogar så blir musklerna mer starka än mjuka. När jag då vilar så försvinner styrkan till viss del så att mjukheten får större utrymme. Typ. Helt ovetenskapligt och förmodligen inte alls sant, men det är i alla fall så det känns.

Jag gjorde serien fram till Baddha Konasana och det gick lättare än väntat. Jag märker till min förvåning att jag har huvudet i mattan i Prasarita C och känner att jag blir korrigerad djupare i den än tidigare. Kurmasana och Supta Kurmasana kändes också väldigt... hmm.... behagliga! (Ett ord jag tidigare inte trodde jag skulle använda om dessa asanas) Jag känner att jag inte är lika stängd i bröstet och att jag mycket lättare kan vila huvudet i golvet, även om det är bit kvar tills hakan nuddar mattan. Jag binder inte i Supta, men jag nuddar i alla fall fingertopparna nu, det gjorde jag inte i höstas.

Jag har ju ridit mycket under många år och det jag upplevde på mattan i måndags har jag upplevt många gånger i augusti när hästen tas hem från betet. Ganska bukig, lätt muskelfattig och hopplöst oryktad... Men ändå arbetsvillig, mjuk och klarar helt plötsligt svåra saker som vi tragglade innan sommaren utan större resultat. Och när några veckor gått, buken är borttränad och pälsen ryktad så är pållen plötsligt betydligt bättre än innan betet. Jag har alltid tyckt att det är lite magiskt, men så märker jag att det kanske även gäller mig själv! Så nu ser jag med spänning fram emot första veckan efter semestern... :-)

Tack och god natt!

Underbara vardag

Vad viktigt det är att man har en vardag som man trivs med. Jag tycker det märks extra tydligt när ledigheten blivit lite väl lång och overksam. Det föds liksom en längtan efter fasta tider och efter att få saker gjorda. Nu när vardagen är här så känns det som vanligt lite tungt när klockan ringer, men när barnen är lämnade och arbetsdagen tar vid så känner jag mig energisk och glad. Det känns roligt att sätta tänderna i lite riktigt arbete och det känns också skönt när det blir fredagkväll och man kan se tillbaka på en bra vecka och glädjas åt fritid med familjen. Jag har levt ganska långa perioder utan en egentlig vardagsrutin, lyxigt kan många runt omkring mig tycka, men faktum är att jag trivs mycket bättre nu.

I onsdags kväll var det även hemma-yoga-premiär för i år. Solhälsningar, alla stående och fokus på en lång nedvarvningssekvens. Hamnade i den där sköna mitt-emellan-sömn-och-vakenhet-dvalan i Savasana och låg länge. Stramt och tungt var det emellanåt, men det är ju inte så konstigt och det känns skönt att veta att jag snart är tillbaka där jag var före jul. För när rutinerna kommer tillbaka går det fort att komma tillbaka i yogakroppen också. Namaste.

2010 har börjat....

...och det känns som om det här blir ett riktigt bra år. Positiv energi far genom rummen och många planer inför framtiden smids framför rörspisen om kvällarna. Sen nyårsafton har vi inte varit hemifrån mer än nödvändigt eftersom barnen varit förkylda. Så vi har skrotat runt i pyjamas mest hela dagen, barnen har sett på Bolibompa nästan hela tiden (rakt emot våra vanliga principer) och matlagning har vi bara hunnit med en gång om dagen. Svårt att få in två lagade mål när frukost intas vid halv-elva-snåret och läggdags infaller vid sju på kvällen för de små!

Jag känner att det här blir året då linjerna dras för hur vår tillvaro ska se ut mer permanent. Kanske delar av året utomlands och mer tid att utveckla yoga-verksamheten. Från det att barnen föddes fram till nu har mer eller mindre kännts lite som ett undantagstillstånd där de vuxnas visioner och drömmar legat på is till förmån för enkelt men också mycket lyxigt hemma-familje-mys. Men jag tror att det är nya tider på gång nu... Me like!

Grannyoga

I söndags körde vi mix Bikram/Ashtanga i värmen från grannens gigantiska täljstenskamin - jädrar vad varmt det var :-) Men vi behövde det, superskönt för nedfrusna vinterkroppar att få tina upp både in- och utifrån samtidigt. Skönt flyt för oss alla tre tror jag. En sak jag kom att tänka på som nästan gjorde mig lite tårögd är att nu yogar vi tillsammans som en liten grupp och jag kan koppla av och göra min egen practice med stöd av deras andning. Fantastiskt. Två och ett halvt år har vi hållit på och nu är vi här. Jag är tacksam. Och nöjd. Santosha.

Helgerna bara fortsätter och fortsätter...

Det var väldigt vad svårt det är att komma ur den här seg-lunken som tagit tag i mitt liv den senaste tiden. Jag behöver vara mycket mer disciplinerad för att känna mig nöjd med mina dagar och yogan hjälper mig med det. Men den har som sagt varit gaaaanska oregelbunden på sistone :) Men å andra sidan är det skönt att bara sjunka in i familjen och njuta av att vi kan vara lediga, tillsammans och friska. Det är värt allt. I morgon är det söndag och då är det yogakväll med grannarna och på måndag tänkte jag försöka åka till shalan för första gången på närmare en månad. Det ska bli skönt, men förmodligen ganska jobbigt - och stelt...!