Bra dag

Börjar dagen med att köra sonen till skolan, dottern är hemma och vårdar sin feber med sin far. Sen iväg till min naturterapeut som hjälpt mig oerhört med att reda ut diverse små hälsoproblem jag haft det senaste året, bla med hjälp av håranalys. Mycket spännande och givande - och dyrt... Eller kanske inte dyrt, för egentligen är ju hjälp med hälsan väldigt prisvärt oavsett vad det kostar, men mycket pengar i alla fall. Sen julshopping, skönt med en bantad julklappslista i år, det blir bara de fyra barnen som får presenter och det känns mycket bra. Efter det myslunch med bästa grannen tillika yogavännen och sedan storhandling innan det var dags att hämta sonen igen.

Nu sitter jag här framför datorn och hör hur mina nyduschade småänglar busar i soffan framför julkalendern och jag ska snart lägga dem. Sedan rullar jag ut min matta, tänder mitt ljus och yogar en stund innan jag kryper upp i soffan med en kopp the. En fin avslutning på en fin dag. Tack.

En fundering

Jag befinner mig mitt i förberedelserna för min yogalärarutbildning på Koh Samui i mars och läser då en massa yogalitteratur, gör pranayama-övningar och gnetar på med min mysore-practice. Det är roligt och känns i det stora hela mycket bra. MEN. Titt som tätt får jag en känsla av att yogan har en tendens att bli lite "uppblåst". Lite pretentiös och allvarlig. Utan större utrymme för glädje, lättsamhet och skratt. Jag märker att jag nästan blir ohälsosamt uppmärksam på mig själv och min egen kropp. Varenda liten skavank ska granskas med lupp och analyseras och jag känner mig en aning trött på det. Vet inte om jag behöver gå in i mig själv så mycket som jag gör just nu men vet heller inte om jag kan göra yogan på något annat sätt.

Jag vill verkligen vara kvar i min asana-träning och har inget emot läsandet alls. Men jag märker att jag drar mig för pranayama-träningen. Jag har egentligen inga problem med den men sista tiden så har jag blivit lite irriterad och rastlös när jag sitter där. Det är som att något säger mig att "Hörru du, ut och lev i stället för att sitta här och vända ut och in på dig själv. Det finns faktiskt mycket annat att ägna sin tid åt som också är bra för dig, glöm inte det..."

Det är samma sak när jag ska skriva om yogan. Jag vill inte ta till för stora ord och göra min yoga till något "heligt", för rent krasst är den ju faktiskt en ganska liten del av mitt liv även om den har en tendens att breda ut sig. Det är som att jag måste säga till den "Håll dig du på din kant och kom inte här och gör dig märkvärdig." Samtidigt vill jag ju att den ska ha en stor plats i mitt liv, men mer som en rutin jag har och inte reflekterar så mycket över, samtidigt som den jobbar på med mitt inre i det tysta. Just nu är den överallt och lägger sig i saker den inte har med att göra. Typ.

Märkligt inlägg det här, ni kan förmodligen ana en viss förvirring och det stämmer fullständigt :-)

Tack för idag.

Upp och ner

Kan Jang, nässköljning och superdrink med Mighty Greens, gurkmeja och linfrön. Nu jädrar ska förkylningen ur kroppen. Basta! Den segar sig kvar och igår fick vi hämta dottern från dagis med 40 graders feber. Efter att ha legat bredvid henne i sängen hela eftermiddagen känner jag idag att min egen förkylning fått ny kraft. Men inte länge till om jag får bestämma, och det får jag faktiskt för det är min kropp!

Nåja, små i-landsbekymmer får man väl kalla förkylningar. När det gäller yogan så är den lite av varannan-dags-karaktär just nu men det räcker. Jag har börjat leka med handstående de senaste dagarna och kan nu faktiskt komma upp i balans en liten stund innan jag börjar svanka för mycket och dunkar i väggen. Men det är roligt att vara kravlös nybörjare i yogan igen. Då känns det inte så djuplodande och pretentiöst utan mer lek med kroppen enbart för att det är skoj och det behöver jag!

Ha en skön dag i kylan!

Ordningen återställd

I fredags var jag tillbaka i min practice och körde igenom serien fram tom Navasana. Det kändes bra även om jag blev ganska darrig i armarna efter ett tag. I lördags var det fullt upp med sociala aktiviteter så då blev det inget alls men igår var det dags för skön söndagsyoga med grannarna igen. Det var några veckor sedan som vi yogade tillsammans alla tre och man märker direkt vilken skillnad det blir när man är tre som andas tillsammans istället för två. För att inte tala om när man är ensam. Energinivån blir så mycket högre och igår fick jag en känsla av att jag surfade på mina vänners andetag när jag hoppade fram i de sittande rörelserna. Låter verkligen flummigt, men jag fick den bilden i huvudet och det kändes bra.

Nu är det måndag och vi har ungefär 17 härliga grader inomhus så det blir att dra igång värmefläkten en stund innan det är dags att kliva upp på mattan igen!

Yoga joy

Igår blev det yogapremiär efter senaste veckans förkylningsuppehåll. Det blev alla solhälsningar, de stående tom Parsvottanasana och sedan höftöppnarsekvens, sittande nedvarvning och vila. Skönt var det, jag kände mig stark, men inte så uthållig. Blev trött fort.

Idag har jag haft lattjo-lajban-yoga. Blev inspirerad att prova handstående av det här klippet från Yoga Journal. Roligt att börja känna på lite nya rörelser ibland. Kom upp mot väggen och stod en stund, kändes bra och förvånansvärt stadigt, även om jag som sagt är lite harig när det gäller upp-och-ner-vända positioner.

Ikväll har jag mina nybörjare igen, veckorna går så fort så jag hinner knappt med nu känner jag. Nästa vecka har jag de sista klasserna innan jul och då är även den här terminen till ända. Min 6:e termin som yogalärare och den här hösten med 65 engagerade elever i veckan. Det känns stort.

Ingen yoga synes än...

Jag har fortfarande ont i halsen och vågar därför inte träna som vanligt. Märker att jag har ett motstånd att ställa mig på mattan när jag innan vet att jag inte får köra min vanliga practice. Har på senaste tiden haft svårt att yoga utan den där värmen och svettningen som infinner sig under mina Ashtanga-pass. Det kanske har med kylan utomhus att göra. Huset blir kylslaget och det är svårt att få en givande yogastund när man småhuttrar. Då har jag egentligen bara lust att lägga mig under filten i soffan framför TV:n eller med en god bok.

Nu har jag dock installerat ett extra element i shalan så jag ska ta en ny förhandling med mig själv i ämnet under morgondagen. Tills dess kryper jag ner under duntäcket och avvaktar ett tag till...

Vackra vinterlördag

Kallt, soligt och gnistrande vitt utanför fönstret. Att bo på landet så här års har sina sidor med strömavbrott, skottning och dragiga golv, men det uppvägs mer än väl av dessa fantastiskt vackra dagar. Det är så tyst och fridfullt och ljust och... rent! Annars dominerar leran så här års på landet, november och december känns som månaderna då tvättmaskinen går dygnet runt. Men nu ser både skor och overaller som nya ut varje dag trots intensivt lekande på dagis och i skolan.

För övrigt känns det som att förkylningen har börjat ge med sig. Idag känner jag mig pigg och stark (om än väldigt stel) även om jag hostar och fräser en del fortfarande. Jag får se hur det blir med söndagsyogan tillsammans med grannarna i morgon. Jag kanske kan vara med om jag tar det lugnt och försiktigt.

Igår kväll läste jag lite mer ur Yoga Sutras och fastnade för sutra 33 Samadhi pada. Den handlar om hur vi bör bemöta människor vi stöter på baserat på en indelning i fyra kategorier: The happy, the unhappy, the virtous and the wicked. Att kunna bemöta en lycklig person med glädje, inte avund. En olycklig människa med medmänsklighet och empati. Att kunna vara öppen och ödmjuk för att ta lärdom av en person med djup insikt. Och en elak person gör vi bäst i att ta avstånd från och ignorera. Allt detta för att behålla vårt eget lugn och jämvikt.

I tolkningen av Swami Satchidananda beskrivs dessa fyra kategorier och en förklaring till varför vi bör bemöta olika personligheter på detta vis. Det är lätt att bli avundsjuk på en lycklig person, men det förmörkar bara vårt eget sinne. Om vi istället kan bli inspirerade och bemöta denna person med glädje sprids lyckan även till oss själva. Och att försöka råda eller förändra en elak person slår oftast bara tillbaka på oss själva. Dessa människor måste lära sig av egen erfarenhet och för att inte förmörka vår egen tillvaro gör vi bäst i att hålla oss ifrån dessa individer.

Tänkvärt.

Oteknisk

Jag lever i bloggvärldens stenålder. Jag har ingen aning om hur man skapar en egen design, vad RSS-flöden är eller hur man för den delen ändrar teckenstorlek på texten i sina inlägg. Därför är jag hänvisad till de allra enklaste lösningarna med fördefinierade mallar och igår hittade jag den här som känns mycket skönare än den gamla tråkiga gröna som jag dragits med ett tag nu. Härligt!

Förkylt

De senaste dagarna har jag mest snorat och snörvlat. Kallt är det också. -26 grader i går morse, idag "bara" -14 och inne runt 17 grader. Men med dunväst, toppluva, halsduk och fårskinnstofflor går det finfint att hålla värmen och på kvällen när vi eldar får jag skala av lager efter lager vartefter temperaturen stiger upp mot en toppnotering runt 20-gradersstrecket.

Yogan har fått vila de här dagarna, jag har sovit mycket och läst mina läxor istället. Har just läst ut "Science of breath" av Swami Rama m fl. Intressant och tänkvärd, andningen är ju inget man dagligdags ägnar speciellt mycket uppmärksamhet, och ännu mindre om man inte ägnar sig åt yoga. Parallellt läser jag "Yoga Sutras" (Sri Swami Satchidanandas tolkning), några sutror varje kväll och försöker få dem att landa i min egen sanning. Det känns som ett bra sätt att läsa boken på. Att inte sträckläsa utan låta den vara med lite varje dag. Jag tror att den "sätter sig" bättre då.

Nu har jag sköljt näsan med netikannan och ska iväg och ha min nybörjargrupp vilket känns bra, energin man får överstiger energin jag ger med råge. Trots förkylning.