Som jag skrivit tidigare så har min yoga under den senaste tiden känts... hur ska jag säga? Motsatsen till helgjuten - motsatsen till stadig och gedigen... Och kanske lite ängslig. Jag har inte känt mig helt säker på att jag vill hålla fast min träning. Inte helt säker på att yogan bara gör gott, utan jag har faktiskt känt mig gladare och lugnare när jag haft några dagars yogauppehåll. En ganska frustrerande upptäckt när jag tidigare varit så säker på min yogaväg. Men de senaste två veckorna har det vänt och jag märker att jag både fysiskt och mentalt har tagit ett ganska stort kliv framåt. Kroppen har öppnat upp - framförallt i bäckenet. Jag har inga svårigheter att hålla fokus och andning längre och jag känner mig lugn och glad även mellan mina yogastunder, och det känns så skönt....
Det är kanske så här det är när yogan får "work its magic". Att först känns det bara fel, fel, fel, men när processen fått pågå ett tag så får allt en annan dimension. Vad som än har hänt så är jag så glad att jag kommit vidare, än en gång. Tack.
Precis så har också min resa sett ut och precis så känner också jag. Att backa är nödvändigt. Tror jag.
SvaraRadera