Jag känner mig inspirerad att skriva efter att ha läst flera härliga yogabloggar och fått nya infallsvinklar på både yogan och livet i övrigt. I morgon är det återigen dags att åka iväg och yoga i klass. En gång i veckan är det och i början tyckte jag inte att jag kunde åka så många mil varje vecka och tänkte att jag kan åka varannan vecka. Men efter att ha yogat mer eller mindre på egen hand med hjälp av böcker, DVD (tack Viveka Blom Nygren och Karin Björkegren :-) och enstaka kurser, så är det helt fantastiskt att få vägledning i klass. Så jag åker med glädje iväg varje måndag!
Förra helgen var jag på fortsättningskurs på Atmajyoti och blev glad över att upptäcka att jag utvecklats så mycket sen jag var där senast. Kroppen kändes starkare varje dag och det var inga problem att åka iväg på min måndagskurs trots att jag tränat relativt hårt tre dagar i rad innan. På något vis börjar yogan landa bättre i kroppen. Jag har backat i min iver att komma vidare rent fysiskt och har mer respekt för min kropp och min dagsform. Trist bara att den insikten skulle komma efter att jag pajat vänster knä, men det är väl så det fungerar: När livet vill dig något så knackar det dig först diskret på axeln och lyssnar man inte då så fortsätter det envetet att knacka kraftigare och oftare. Låter man då fortfarande bli att lyssna så kanske det sabbar ett knä för dig - och då kanske man lyssnar...!
Namaste, J
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar