Min yogaresa

Så roligt att det är några läsare som hittat hit - välkomna! Jag fick en fråga om hur länge jag har yogat, så det tänkte jag försöka berätta om här.

Jag började yoga 2001 av en rent fysisk anledning: Av ridning blir man förvisso ganska stark och får god balans, men ack så stel man blir... Här måste något göras, annars kommer jag gå som John Wayne innan jag fyller 40. Sagt och gjort. Jag stegade iväg till Ylab i Stockholm och anmälde mig till en nybörjarkurs i Poweryoga och det var en aha-upplevelse. Om jag var stel innan kursen så var det inget jämfört med dagen efter första passet. Jag kom knappt ur sängen.

Efter nybörjarkursen gick jag en fortsättning och sedan följde hemträning av mycket oregelbunden art. Jag var yogaperiodare helt enkelt och det var fortfarande den fysiska aspekten som intresserade mig. En stötesten var dock att jag aldrig fick något bra flyt i ensamträningen, det var bara på pass som det kändes bra.

Vintern -06/-07 kom vändpunkten då vi var i Thailand i tre månader och jag började träna ashtangayoga varannan dag för en svensk tjej på Koh Lanta. Det var det här jag längtat efter - en bestämd serie att arbeta efter. Följden av asanas var genomtänkt och terapeutisk och jag märkte oerhört fort framsteg som jag inte upplevt tidigare.

För att fördjupa min träning så gick jag hösten -07 en instruktörsutbildning i Poweryoga (som till skillnad från när jag började träna där nu är helt Ashtangabaserad) och har sedan dess tränat regelbundet både själv och på olika kurser.

Och så ser yogalivet ut för mig för närvarande. Jag skulle gärna vilja anta utmaningen "Yoga varje dag - om så bara för tre minuter", men jag känner att jag inte är där riktigt ännu. Tre-fyra dagar i veckan försöker jag landa på min matta och det känns bra just nu.

Det blev ett långt inlägg det här men nu är det slut!

Go'kväll / Jessi