Morgonyoga...?

Hmm, det finns en sak med yogan som jag INTE gillar. Nämligen morgonträning. Jag förstår att det har sina stora fördelar - lugnt sinne, bra start på dagen, rätt energier etc etc. Men för mig känns det helt omöjligt att genomföra. Och det jobbigaste med detta är att eftersom jag har ett sådant motstånd så är det förmodligen precis det som jag ska ta itu med. Hu.

För det första är kroppen ungefär lika flexibel som samarbetsviljan är hos min treåriga trotsåldersdotter, för det andra är jag en genuin kvällsmänniska vilket mycket naturligt ger en stark drift att sova så länge som möjligt på morgnarna och för det tredje så kan jag inte koppla av och känna in yogan eftersom jag hela tiden lyssnar efter tecken på att barnen vaknat... Inte en optimal miljö helt enkelt.

Kvällarna däremot - oj, oj, oj, vad härligt det är... Lugnt i huset, mörkt ute, många tända ljus och bara jag i mig själv på mattan. Kroppen jobbar med mig och tanken har ro att stanna nuet och träningen får ett skönt flyt. Dessutom tenderar jag att komma i säng i tid och sover som en klubbad oxe.

Än så länge stannar jag i kvällsträningen men trots motståndet så finns något lockande och utmanande i tanken på morgonträning... Jag låter det mogna ett tag till och ser om de ljusa, tidiga sommarmorgnarna kan förändra något. I'll keep you posted!

Namaste