Tisdagens yoga fick jag genom mina elever... Jag har två egna grupper på tisdagkvällar, först nybörjare och sedan Mysore. Nybörjarna gick sin 7:e gång i går och har nu kommit fram till Parsvottanasana i de stående och Janu Sirsasana A i de sittande. Det är roligt att se hur fort de utvecklas, framförallt när det gäller fokusering. De första gångerna var det ganska stökigt och spretigt i salen, nu är det helt annorlunda. Ska bli roligt att se hur många som fortsätter när deras 10 förbetalda gånger är slut!
Mysore-gruppen är mina bebisar :-) De har yogat mellan drygt 1-2 år och jag är så stolt att jag har kunnat guida dem så här långt. Det finns andning och fokus, glädje och "jävlar-anamma" och det är en fantastisk uppslutning för att vara så här på landet. Fjorton personer varav de allra flesta är där troget varje vecka. Och jag märker att det här är viktigt för dem, att de har utvecklats och tagit yogan till sig. Att de vill fördjupa sig, att de börjar förstå att asanas är en del av en stor filosofi och att det vi gör på mattan egentligen bara är en väg till ett större lugn och balans i tillvaron. Inte en fitness-metod - även om man ju faktiskt får en mycket starkare och snyggare kropp på köpet!
Jag har inte vågat låta dem köra mysore förrän den här terminen, mycket för att jag själv varit osäker på vad jag kan ge när jag inte leder klassen. Nu när jag har tagit steget kan jag inte förstå att jag väntat så länge - det här är ju sååå roligt. Och nyttigt. Och utmanande. Att kunna gå mer på individnivå ställer mycket högre krav på min kunskap och min förmåga att kunna "läsa" olika kroppar och personlighetstyper. Att kunna se vem som behöver pushas vidare och vem som behöver mer stöttning och trygghet. Att kunna avgöra när någon är redo att gå vidare i serien eller fördjupa en speciell asana. Att kunna stoppa någon som går för långt. Det är nog det svåraste... Jag längtar redan till nästa tisdag!
Min egen träning har legat nere både igår och idag, men i morgon hoppas jag hinna göra min practice mellan passen på gymmet.
Det här blev ett långt inlägg, men jag kände att det bubblade i huvudet och att jag ville få det på pränt. Nu önskar jag en God Natt!
Tack för ett bubblande inlägg! Gläds åt att läsa om dina funderingar kring lärarrollen - hur du växt med din uppgift och nu kan njuta av det. För så är det ju, vi växer med det vi gör och ju mer vi ger, desto mer får vi. Namaste.
SvaraRaderaRoligt att du läser det jag skriver - det värmer. Jag läser din blogg med stort intresse och är imponerad över att du är så aktiv i ditt bloggande! Jag tar inspiration av dig och skriver på :-)
SvaraRadera